Tack Kjell Westö för stor läsupplevelse och tack Bonnier för läsex! Kjell Westös nya roman Den svavelgula himlen är en svindlande och uppslukande bra roman på 475 sidor som aldrig blir tråkig. Det är stor berättarkonst, en episk skildring där vi får följa några personer under nästan femtio år från 60-talets slut till 2016.
Romanen kretsar kring den namnlösa jagberättaren och syskonen Alex och Stella från den välbärgade familjen Rabell. En roman om klass och makt, vänskap och kärlek, erotik och passion. En stor roll spelar också minnet, framför allt då vad vi väljer att minnas.
Det är en fantastiskt välskriven och genomarbetad roman. Skickligt komponerad och därtill på ett utsökt språk. Westö är rackarns fena på att väva in tidsmarkörer på ett sätt som inte känns konstruerat. I den svavelgula himlen finns många blinkningar till flertalet av Westös tidigare romaner.
Trots det svensk klingande namnet är Emily Fridlund amerikan. Hennes debutroman Vargarnas historia är en intressant och skickligt berättad historia, kanske lite för skicklig. Den känns bitvis lite väl konstruerad, som en manual för kurser i "kreativt skrivande".
Men det är absolut ingen dålig roman. Den är läsvärd på flera sätt. Den är både intressant och spännande och är skriven på ett fint poetiskt språk. Den amerikanska rörelsen Christian Science spelar en stor roll.
