söndag 13 december 2015

Konsert med Songhoy Blues på Lilla Vega 2015-12-12

Det är ingen hemlighet för någon att jag är mycket förtjust i västafrikansk musik och då kanske främst i Malis rika musikliv. Ett av de senaste banden är Songhoy Blues från det krigshärjade norra Mali. I denna region har en islamistisk regim tagit över och har absurt nog förbjudit musik i ett land där musiken betyder så mycket. 

Songhoy Blues skiljer sig en del från många andra band från Mali eftersom de inte använder traditionella instrument utan det är gitarr, bas och trummor som gäller. Musiken är också mera "västerländsk" där det snarare är rock'n'roll än traditionell malisk musik som utgör deras sound. Bandet har nyligen släppt sin första skiva Music in Exile och de har också blivit inbjudna till många festivaler.
Songhoy Blues. Foto Jesper Ekdahl
Bandet kör en stil som är mer "vanlig" bluesrock eller Afrika bluesrock snarare än det som brukar kallas ökenblues, där det ledande bandet är Tinariwen. Däremot finns det tydliga influenser av den store Ali Farka Toure. 




Det var ett härligt ös denna kväll och bandet ägde publiken som dansade livligt och som aldrig ville låta det ta slut. 
Själv tycket jag nog att det blev något enahanda och jag om mina kamrater bröt faktiskt upp innan konserten var slut.       

tisdag 8 december 2015

JULÖL - Père Noël

Det är ingen höjdarjulöl, men det är för den saken skull ingen dålig öl. Det är bara ingen julöl på det sättet jag menar. Ingen öl jag häller upp för en avkopplande stund vid brasan. Ingen öl som jag vill sitta och sippa på medans jag knäcker några nötter framför Kalle Anka.

    
Däremot funkar den utmärkt till mat åtminstone till Jansson frestelse. Det är en fruktig öl som påminner lite om veteöl. Den dominerande smaken är apelsin och aprikos med lite honungssötma.

Kanske ingen öl som jag återvänder till, Men kan ändå finnas på julbordet, då främst för gäster som jag vet skulle kunna uppskatta den .      

JULÖL - Mohawk Whiteout Season Imperial Stout

Nu har jag då äntligen börjat avsmakningen av 2015 års julöls bestånd. Redan vid den första julölen hoppar jag högt av förtjusning. Underbart god!! Perfekt julöl både när det gäller smak, doft och utseende.

   

Här finns alla de smaker och dofter som man kan önska sig av ett julöl. Det är kaffe, choklad, sirap och pomerans. Kanske kan jag även känna en svag lakrits ton. En brunsvart maltig och rostig stout som är stark, närmare bestämt 9,7%, och ganska snart, bara efter någon klunk blir jag också lite jullullig.



lördag 28 november 2015

Butcher's Crossing - John Williams

Inför varje höst, vår också för den delen, finns det en förhoppningar och en vilja att läsa stora delar av utgivningen. Det är ju som alla förstå ett hopplöst företag. Men det blir en hel del böcker lästa på ett år, trots allt!
Allt jag läser är långt i från bra, men med åren har jag vinnlagt mig om att inte läsa direkt dåliga böcker utan försöka plocka ut russinen.
Ett sådant russinen är den sällsynt magnifika Butcher's Crossing av John Williams. Samma John Williams som skrev Stoner. Romanen gavs 1960, fem år före Stoner, och var Williams andra roman.


Det är en välgärning att N&K fortsätter utgivningen av John Williams böcker. Det är en väldigt annorlunda roman jämfört med Stoner, men otroligt bra även denna. Jag sugs snabbt in i handlingen som är förlagd till 1870-talets Kansas och allt annat runt omkring upphör för några timmar.

Den unge Will Andrews har hoppat av sina stuidier vid Harvard för att "go West". Med ett litet arv på fickan hamnar han i det lilla samhället Butcher's Crossing som består av några hus, en saloon och ett horhus. En stark längtan efter äventyret, vidderna och den öppna himlen leder Will till att finansiera en expedition för att skjuta bufflar och tjäna storkovan.

Allt skildras på ett vackert och detaljrikt språk . Det är på många sätt ett klassiskt pojkäventyr, med många av westerns vanliga beståndsdelar (förutom indianerna ), men faktiskt utan att det blir det minsta klichéartad.


lördag 31 oktober 2015

Nyheter på tre rader - Félix Fénéon

Vafalls! Barnungar uppflugna på min mur! Med
åtta skott fick monsieur Olive, fastighetsägare i
Toulon, dem att fly sin kos, badande i blod. 


När Parisexpressen anlände till Marseille
arresterades eldaren för att ha sänt döds-
bringande paket med posten.


Ovannämnda treradingar är exempel på nyhetsnotiser som anarkisten, den inflytelserike konstkritikern, galleristen och tidskriftsredaktören Félix Fénéon (1861-1944) så förnämligt gjorde till en oöverträffad konstform.

Så här skriver översättaren Magnus Hedlund i inledningen till Nyheter på tre rader.

"När man läser arbeten om de tidiga litterära modernisterna i Frankrike, eller snarare om banbrytarna, vägröjarna för modernisterna, litterära sensymbolister som Alfred Jarry, Paul Verlaine, Édouard Dujardin och andra, så finner man att det tycks ha funnit en man som var en klippa för dem alla, en man de alltid kunde lita på, som vän, som auktoritet i konstnärliga, politiska och moraliska frågor. Och det var Félix Fénéon."  



År 1906 började han skriva på dagstidningen Le Matin kortfattade nyhetsnotiser (ofta från polisrapporter) på tre rader. Dessa miniatyrberättelser skulle nog aldrig ha nått eftervärlden om inte Fénéons älskarinna Camille Plateel hade samlat och klistrat in dem i ett album.

Det här är litteratur som inte liknar något annat jag läst. Det är väldigt märkligt att läsa något som består av tre rader, men som ändå innehåller så mycket mer. Det är som om en hel roman eller utan att överdriva, mer riktigt, en novells hela berättelse bor i dessa korta nyhetsrader.

Det är mycket behagligt att stilla sjunka ner i några av dessa treradingar som bör läsas i små portioner och fantisera och drömma om vad som mer kan tänkas ha hänt.

Inför kommissionen förnekade monsieur Jonnart
att den planerade nya skatten skulle vara ett knep
för att balansera budgeten.

tisdag 20 oktober 2015

Mördar-Anders och hans vänner (samt en och annan ovän - Jonas Jonasson

Efter avslutat läsning av Underkastelsen kände jag för något helt annat. I den stora läshögen fick det bli Jonas Jonassons nya skröna Mördar-Anders som är en härligt skruvad historia.
Liksom de två tidigare böckerna av Jonas Jonasson är det inte världslitteratur vi bjuds på, men det är underhållande och roligt och det är faktiskt gott nog. Utan några litterära jämförelse i övrigt skulle jag ändå vilja hävda att Jonas Jonasson i sina bästa stunder frammanar en känsla av en Jaroslav Hasek med sin Svejk.  

   

Hon har alltid haft ett komplicerat förhållande till tron, prästen Johanna Kjellander. Hon blev mest präst för det var vad som förväntades av henne. Men efter att församlingen en dag buar åt henne under predikan lämnar hon för gott prästyrket. Per Persson kunde levt ett annat liv om det inte vore för att hans farfar förslösade den familjeförmögenhet som rätteligen borde kommit han till del. I stället jobbar han som underbetald receptionist på ett tredjeklassen hotell. Johan Andersson som av alla kallas Mördar-Anders har efter att tillbringat större delen av sitt liv bakom galler bestämt sig för att "mörda så lite som möjligt framöver". Mördar -Anders är långtidsboende på pensionat Sjöudden där Per Persson är receptionist. Ett slumpartat möte mellan den bortjagade prästen den illusionslöse receptionisten leder till ett fruktsam möte i lurendrejeribranschen.

Tempot är högt och med smittsam berättarglädje får vi ta del av många tokigt händelser innan skrönan når sitt slut. Det finns många roliga formuleringar kring religion och bibeln, men det är av ett slag som utmynnar i en söt och harmlös religionskritik som knappast ger upphov till några teologiska djupsinnigheter. Men det är nog inte heller syftet. Det här är litteratur som roar för stunden.


Avslutar med att bifoga en bild från bokmässan 2010 då undertecknad delade ut BMF-plaketten till Jonas Jonasson.

torsdag 15 oktober 2015

Underkastelse - Michel Houellebecq

Så har jag då äntligen underkastat (ursäkta vitsigheten) mig läsningen av Michel Houellebecq senaste roman Underkastelse(Soumission).

Som alltid med en roman av Houellebecq är det en intellektuell utmaning. Jag var för några år sedan mycket förtjust i vad karln höll på med. Läste "Elementarpartiklarna", "Plattform", "Konkurrens till döds" med varierande intresse. Tyckte "Plattform" var intressant och angelägen, bar länge med mig känslan att han var något på spåret med den. Mitt intresse har sedan svalnat något även om jag också läste "Refug", men däremot "Kartan och landskapet" orkade jag aldrig ta mig igenom.


När Underkastelse kom ut i Frankrike i januari sammanföll det med det fruktansvärda dådet på satirtidningen Charlie Hebdo. Detta medförde att Houellebecq stoppade marknadsföringen av sin bok. En karikatyr på Houellebecq prydde omslaget på det nummer av satirtidningen som gavs ut på attentatsdagen.

Boken är en slags blandning mellan fabel och utopi/dystopi och handlar om hur muslimska brödraskapets kandidat Mohammed Ben Abbes vinner presidentvalet i Frankrike år 2022. Detta kan ske genom udda politiska koalitioner för satt förhindrar att Nationella frontens kandidat ska vinna valet. Berättaren är litteraturhistorikern och läraren Francois som undervisar på Sorbonne. Francois har disputerat på den franska författaren J.-K. Huysmans. Flera av hans böcker nämns under läsningen och en stor betydelse spelar Huysmans roman Mot strömmen "Han skildrar där en individ av sjuklig själstyp, som hänger sig åt alla sensuella och estetiska njutningar, tills han slutligen faller ihop i kraftlös leda inför livet" 
    
Detta kännetecknar också Francois som också hänger sig åt sexuella utsvävningar och liksom många andra romanfigurer av Houellebecq gärna så perverst som möjligt. Romanens titel Underkastelse anspelar också främst på S/M klassikern Berättelsen om O där den största mänskliga lyckan är total underkastelse.      

Francois följer de inrikes politiska förändringarna med en påfallande likgiltighet som om det bara var ett skådespel.

 Houellebecq har ofta blivit beskylld för att vara islamofob och det äger säkert sin riktighet. Däremot kan man inte beskylla boken för det. Den är mycket mild i sin islamkritik, snarare är det i så fall frågan om religionskritik i stort.

Jag tycker det är en mycket intressant och underhållande roman som väcker många skiftande frågeställningar som man inte enkelt kan avfärda. Kanske handlar den främst om hur lätt vi har för att ge upp många av de värden vi tror på. Men visst kan han bitvis vara både tradig och vulgär.

måndag 5 oktober 2015

Resa i månljus - Antal Szerb

De senaste åren har fler av mina stora läsupplevelse kommit från böcker som gavs ut för längesedan, men som först på senare år har kommit på svenska. Det har varit Stoner av John Williams eller Ensam i Berlin av Hans Fallada (har funnits på svenska innan, men då i en nedstruken och icke komplett utgåva).

Nu har jag läste ytterligare en förbluffande och magnifik roman som först nu kommit på svenska. Det är en av den ungerska litteraturens mest älskade klassiker. Nämligen Resa i månljus av Antal Szerb som skrevs 1937.   


Romanen är utgiven av ett litet nystartat Malmöförlag Nilsson förlag och ingår i deras klassikerserie Absint (gillar namnvalet). Den är översatt av Maria Ortman och har ett kort efterord av författaren Julia Orringer (hon som skrev den fina "Den osynliga bron")

På baksidesfliken kan vi läsa det här om författaren "Antal Szerb föddes i Budapest 1901 som son till en assimilerad judisk köpman. Hans korta liv präglades av kärleken till den europeiska kulturen och litteraturen. Utanför sitt hemland Ungern är han främst känd för sina romaner och noveller men han var även en produktiv litteraturvetare och forskare som blott 39 år gammal skrev ett klassiskt verk om världslitteraturen. På grund av sin judiska bakgrund avskedades han i början av fyrtiotalet från sin professur vid universitetet i Szeged, trots att han var döpt katolik. Antal Szerb dog i koncentrationsläger i januari 1945. Han begravdes i en massgrav."


Det här är en underbar roman som kort handlar om konflikten mellan ett utstakat småborgerligt liv och ett mera frihetligt romantiskt konstnärsliv.
Då författaren bodde och reste i Italien under flera år är det inte så konstigt att handlingen är förlagd i Italien. Här möter vi Mihály och hans hustru Erzi som är på smekmånad i Italien. Erzi har nyligen skilt sig från sin tidigare man Zoltan, en förmögen man som inget hellre vill än att återfå sin tidigare hustru, samtidigt som han hyser om inte respekt, så någon slags ömhet för Mihály. Men det är en bröllopsresa med komplikationer. Anslaget sätts redan i första meningen "På tåget var det ännu inga problem", men senare på kvällen lämnar den rastlöse Mihály sin hustru ensam på hotellrummet för att få något att dricka. Han irrar omkring i Venedigs trånga gränder och återvänder först på morgonen. De fortsätter sin resa till staden Ravenna. Väl där möter Mihály en gammal ungdomskamrat János. Detta möte leder till att Mihály måste rannsaka sig själv och reda ut vad som egentligen hände under några turbulenta ungdomsår. Vad hände med ungdomsvännerna som betydde så mycket för honom. Där var förutom János också sökaren Ervin och de båda säregna syskonen Tamás och Éva. Han börjar tvivla på äktenskapet stiger halvt medvetet på fel tåg och lämnar sin hustru ensam kvar. Det är början på en drömsk och kaotisk resa genom Italien.
    
Det är en otroligt fin roman med högt tempo. Mycket insiktsfull skildring av människans existens. Skriven på ett bedårande språk där det på varje sida finns fullt av meningar som skimrar och glittrar.

"Jag vill berätta om de här sakerna som hände för längesedan, för de är mycket viktiga. Viktiga saker har i allmänhet hänt för mycket längesedan."    

"för till en början var han helt upptagen av Venedigs venedighet:"    

"Du har haft tur. Jag tycker inte om människor som inte är som andra människor. Andra människor är motbjudande så det räcker. för att inte tala om dem som inte är som de. "

Resa i månljus är en roman där man efter första genomläsningen mer än gärna börjar läsa om den igen.



torsdag 24 september 2015

De försvunna - Caroline Eriksson

Caroline Eriksson (född 1976) har tidigare skrivit två historiska kriminalromaner som är baserade på verkliga svenska mordfall. Hennes nya bok De försvunna är något helt annat. Det är en psykologisk thriller som är riktigt ruggig. Det är en obehaglig bladvändare som man läser ut på några timmar eftersom den är kort och svår att lägga ifrån sig. Man måste dock övervinna några förvirrande sidor i början. Det är en risk att man lägger ifrån sig den, då det är svårt att förstå huvudpersonens handlande. Men jag tycker den är värd ett bättre öde, så håll ut!



Det råder en laddad stämning efter bara några sidor. Vi möter Greta, Alex och dottern Smilla som en sommarkväll är ute med båten. De åker från sommarstugan ut till en enslig ö i den mytomspunna sjön Maran. Väl där stannar Greta kvar i båten medan Alex och Smilla lekfullt springer iväg. Men ganska snart inser hon att de är borta, försvunna. Men, hur kan de försvinna från en isolerad ö? Snart inser man som läsare att ingenting är riktigt som det först verkade vara.
 
Vad är det som har hänt?

Det berättar jag inte, utan det får ni själva lista ut. En godkänd svensk thriller som får betyget 3.

söndag 20 september 2015

Dagar vid Donau - Crister Enander

Lagom till årets bokmässa som har Ungern som tema kom det häromdagen ut en bok med den lockande titeln Dagar vid Donau.

Det finns böcker som man blir glad av att bara se och hålla i. Detta innan man ens börjat läsa dem, bara för de är så vackra .En sådan bok är Crister Enanders senaste bok Dagar vid Donau som är en förtjusande fin bok, men jag förstår inte varför förlaget inte satsade på ett läsband.




Det är en ömsint kärleksförklaring till en stad. En stad som författaren och litteraturkritikern Crister Enander återkommande har rest till och även bott längre perioder i. Det finns många intagande ögonblicksbilder av staden Budapest. Enander vägleder oss genom staden och med dess berömda bad och kaféer. Vidare över stadens broar och berömda byggnader som hotell Gellért och Parlamentet.
Vi får ta del av dråpliga, men också skräckinjagande möten med udda människor. Boken handlar mycket om den centrala roll inom litteraturen som Budapest spelade, jämte dubbelmonarkins andra stad Wien i det vi kallar Centraleuropa. Texterna kretsar också kring antisemitism, skuld och Europas blodiga nutidshistoria. Om en stad som först blev skändat av nazisterna och som med benäget bistånd av den inhemska pilkorsrörelsen såg till att deportera stadens alla judar till förintelselägren i Polen. Sedan har vi också det uppror 1956 som så brutalt och blodigt slogs ner av sovjetmakten.    

Budapest  är en stad som även undertecknad hyser en stor beundran och förundran för. Mina egna möten med Budapest har ägt rum 1989, 1991 och så sent som förra året 2014. Redan första gången jag var där blev jag överväldigad och liksom författaren betagen eller ska vi säga bergtagen för att anspela på författaren Thomas Mann, som är en av de återkommande författarna i boken. Det är nämligen inte bara Ungerska författare som vi möter utan många andra författarporträtt ryms här också.

Det är en förträfflig introduktion till den ungerska litteraturen. Vi möter många självklara namn så som Imre Kertész, Péter Esterházy, Arthur Koestler, Sandor Petöfi, Endre Ady, Sándor Márai och Péter Nádas, som fått stort utrymme, då han enligt Enander är en vår samtids största författare. Men här finns också (för mig) mindre kända namn så som Dezsö Kosztolányi (fast av honom fann jag en bok som heter Kyssen i min boksamling. Hade jag helt glömt), Attila Bartis, Mihály Babits, Márton Karinthy, Gyula Krúdy och många, många fler. Fast jag undrar lite över varför László Krasznahorkai bara nämns i förbigående, med tanke på att det på kort tid har kommit två volymer med honom på svenska.

Vi får också möta Dante, Elias Canetti, Stefan Zweig, Rilke och som sagt Mann, då Både Thomas och Klaus.

Det har varit ett stort privilegium läsa denna fina, lärorika och insiktsfulla bok.

   



fredag 11 september 2015

Ole Dole - M.J. Arlidge

Ole Dole(Lind&Co) är författaren M.J Arlidge debut. Den har sålts till över tjugo länder och jag kan slå vad om att den med stor säkerhet kommer som film.

Det här är en avgrundsdjupt obehaglig historia. Sällan har jag läst något så sjukt utstuderat sadistiskt. 

"Ett ungt förälskat par vaknar upp ur medvetslösheten, desorienterade och fångna i en djup simbassäng, tömd på vatten. Det är mörkt och kallt, och det är omöjligt att ta sig ut. Deras fängelse tycks först vara helt tomt men när de famlar i mörkret finner de två saker: en pistol och en mobiltelefon.Det ringer i mobilen. En röst talar om att vapnet är laddat med en kula. Den som skjuter den andra kommer att bli fri och få leva. Därefter bryts samtalet. Det blir två veckor av hunger, skräck, smuts och kyla innan en av dem ger upp.

Någon har satt den här typen av kidnappningar i system; fler människor försvinner. Alla ges samma förutsättningar och alla ställs inför samma ultimatum. En får leva. En ska dö."

Kriminalkommissarie Helen Grace blir den som får ta hand om fallen. Hon och hennes kollegor famlar i blindo och har svårt att se något samband mellan offren. Så småningom klarnar bilden och mönstret framträder där Helen inser att allt kretsar kring henne och hennes förflutna.         


tisdag 8 september 2015

Vredens dag - Magnus Alkarp

Förlaget Historiska media har sedan mer tjugo år publicerat en mängd fackböcker i historia. Sedan några år har förlaget också gett ut flera historiska kriminalromaner. Nu senast en historisk thriller av Magnus Alkarp - Vredens dag

Det är en mycket spännande och sofistikerad berättelse som överraskar ända till slutet. Historien utspelar sig på två tidsplan, Polen 1944 och Sverige 1973. Skickligt väver författaren ett komplicerad nät av trådar som först får sin förklaring på allra sista sidan. 

Det är en lärorik historisk berättelse om skuld, svek och begångna brott under andra världskriget. Även i Sverige fanns det övervintrade nazister, som liksom i många andra länder skyddades av statsmakten. "de som nyss ansetts vara betydande säkerhetsrisker, blev befordrade. De hamnade i hovrätterna, de blev riksdagsmän, satt i stadsfullmäktige, blev arméchefer - de hamnade just på de platser där man minst av allt ville ha gamla nazister..."

Det är Sverige 1973, samma år som IB affären briserade och Normalmstorgsdramat höll svenskarna vakna. Båda händelserna nämns och Normalmstorgsdramat spelar en viss roll i handlingen. Den svenske medborgaren Simon Krezensky kidnappas på öppen gata i Stockholm av en terroristgrupp som vill skippa rättvisa genom att kidnappa krigsförbrytare. Gruppen kidnappar flera andra personer runt om i landet. Större delen av handlingen utspelar sig mellan Simon och hans kidnappare. Här finns helt obetalbara och många gånger väldigt roliga scener och dialoger. Sedan får vi också ta del av flera fruktansvärda och hemska skidringar från andra världskriget. Men tänk om Simon inte är den som terroristerna tror att han är. 

Vi får följa både utländsk och svensk polis och underrättelsetjänst när de kartlägger pusslet. Men arbetet måste ske i tysthet eftersom myten om det neutrala Sverige står på spel.

                      


   

lördag 5 september 2015

To my Love - Karin Aspenström

Karin Aspenström(född 1977) är uppvuxen i Stockholm och verksam som manusförfattare för film och tv. Hon har tidigare gett ut spänningsromanerna Brännmärkt och Rättslös om infiltratören Peter Rätz.

Hennes nyligen utkomna roman To my Love är en kärlekshistoria med thrillerartad intrig. 

 
Romanen utspelar sig på två tidsplan. Det är London i mitten på 90-talet. Där möter vi nittonåriga Love som följer med sin ungdomskärlek från gymnasietiden Josefin. Det har aldrig blivit något annat än vänskap dem emellan fast Love så gärna vill. Den första tiden i London är en fin tid för Love även om kärleken är obesvarad så är istället vänskapen desto starkare. Men ganska snart vill Josefin som alltid längtat till England och London träffa "äkta" engelsmän gå på rockklubbar och umgås med rockstjärnor. Ganska snart så träffar hon den karismatiska alkoholiserade rockgitarristen Baz. En destruktiv resa tar sin början och hon och Love glider ifrån varandra. Love stannar dock kvar i London och börjar på en utbildning i datavetenskap och de ses alltmer sällan. Men så en dag får han ett brev där Josefin vill att de gemensamt ska resa till Frankrike och ber honom möta upp den 24 juli 1998 på tågstationen. Men hon dyker aldrig upp och han "åkte tillbaka till studentrummet med tom, tillintetgjord själ. Tiden efter slutar hon existera. Han gick klart sin utbildning och flyttade hem."

Sjutton år senare möter vi Love som lever medelklassliv med sin Nora. En dag när han rotar i garderoben så hittar han ett gammalt blandband med 90-tals musik där det står To my Love, 20/4 1997. Detta sätter igång en serie händelse som gör att romanen ändra karaktär och blir nu mer och mer en thriller som bjuder på flera överraskningar. 

Det här är ingen dålig roman, men kanske vänder den sig till en något yngre läsare.           



måndag 31 augusti 2015

Det som inte dödar oss - David Lagercrantz

Så är den då läst! Höstens stora snackis och den mest omskrivna lansering sedan Zlatanboken (också av David Lagercrantz, om nu någon skulle ha missat detta)

Innan boken släpptes i torsdags 27 augusti har fokuset legat på om det är rätt och riktigt att skriva en uppföljare. Jag tänker inte orda så mycket om detta. Men särskilt upprörd är jag inte. Att det skrivs uppföljare tycker jag inte är så konstigt, Det görs ständigt och har gjorts i alla tider. Förvisso blir det inte mer rätt eller fel för det. Men så länge rättighetsinnehavarna har godkänt det, tycker jag det är svårt att vara upprörd. 


Så istället går vi direkt på pudeln kärna. Håller den? Jag tycker nog att Lagercrantz får MVG när det gäller hur han skildrar och förhåller sig till karaktärerna Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist. Däremot blir det bara G när det gäller historien. Det är ingen dålig historia Lagercrantz har hittat på, men den är lite väl krånglig och invecklad. Lagercrantz har nog blivit så hög på sin egen förmåga att fantisera att när bakruset så småningom infann sig och texten skulle granskas med en mera klar blick, var det för sent . Då hade antagligen alla inblandade också blivit för höga. Det är lite väl mycket upprepningar och återkommande scener som förklaras en andra gång. Men vill ändå säga att det är en spännande historia som inte ligger Larsson lång efter. 

Något som jag gillar skarpt är att Lagercrantz har tagit fasta på Larssons patos och i mångt om mycket håller sig till Larssons blick på företeelser i samhället.

Sedan har Lagercrantz en något mera "litterär"stil och våldet är något nertonat även om sista tredjedelen blir rejält våldsam. 







 

onsdag 26 augusti 2015

Simma med de drunknade - Lars Mytting

Lars Mytting är för en svensk läsare mest känd för sin storsäljande bok Ved, som blev en oväntad försäljningsframgång även i Sverige härom året. Den norske författaren Lars Mytting (född 1968) debuterade med romanen Hestekrefter 2006 ( Hästkrafter,2007,Forum ) som blev en av de mest sålda norska debutromaner någonsin. 2010 kom romanen Vårofferet.

Förra året kom så hans tredje roman Svøm med dem som drukner som fick det norska bokandlepriset. (Bokhandlerpriset är den norska bokhandelns eget pris och delas ut efter omröstning bland alla i den norska bokhandeln. Motsvarigheten i Sverige är BMF-plaketten.)

I dagarna släpps den också på svenska med titeln Simma med de drunknade(W&W) jag har dock haft tillgång till läxememplar av romanen sedan en tid tillbaka och har nu läst ut den.

Det är inte svårt att förstå varför den har blivit så uppmärksammad i Norge. Jag tror att den har all chans i världen att nå många läsare även i Sverige. Det är en riktigt bra roman med en otroligt intrikat historia som likt årsringarna i ett valnötsträd (spelar stor roll i boken) ständigt bjuder på ny infallsvinklar.

Edvard Hirifjell växer upp hos sin farfar Sverre på en potatisgård norr om Guldbrandsdalen. Hans föräldrar omkom 1971 när han var fyra år, i en gasexplosion från en odetonerad gasgranat från första världskriget i en skog i Frankrike. Edvard var själv med när det hände och försvann mystiskt under fyra dagar för att sedan oskadd dyka upp på en polisstation.

       
Tjugo år senare när Edvards farfar dör och det dyker upp en vackert snidad träkista gjord av farfar Sverres bror Einar som sägs ha omkommit redan 1944 i Frankrike. Detta sätter i gång en kedja av händelser som tar Edvard till först Shetlandsöarna och sedan till Frankrike.

Det är en väldigt spännande familjehistoria som döljer många hemligheter och är sammanvävd med de två världskrigen under 1900-talet.
Romanens styrka är förutom den spännande och engagerande historien de enastående vackra miljöerna, då framför allt från Shetlandsöarna.
Ska man säga något negativt, så är det att den är lite väl övertydlig emellanåt. Det lämnas ibland inget utrymme åt läsaren att själv drar slutsatser.

       
Det är en roman som jag rekommendera varmt och hoppas att den når riktigt många läsare.  





måndag 20 juli 2015

Nio Jazzliv

"Och fram ur scenmörkret kommer en björn med mössa på huvudet mitt emellan turkisk barett och kardinalskalott och går efter en omständlig rundtur fram till pianot, försiktigt på tå som om han gick över ett gammalt minfält eller en blomsteräng hos någon sassanidisk despot där varje avbruten blomma garantera trädgårdsmästarens långsamma död. När Thelonius Monk sätter sig vid pianot sätter sig hela salongen och ett kollektivt sorl av befrielse lyfter kort och koncist mot taket efter hans diagonala färd över scenen som har påmint en aning om en våghalsig fenicisk kustfarare ständigt beredd att hamna på ett grund, och när det mörka honungsfärgade skeppet med sin skäggige kapten har nått hamn, möts det vid kajen Victoria Hall av hänfört införstådda fans med en suck som av vingar som upphör att slå när skeppsstäven har stannat."

Texten ovan är en del av en längre text av den argentinska författaren Julio Cortázar (1914-1984, mest känd för romanen Hoppa Hage, en roman influerad av jazz och improvisation.) som ingår i samlingen Nio Jazzliv.
Nio Jazzliv. Atlantis 2009. 

Boken innehåller nitton korta texter om nio av jazzens stora personligheter. Det är ingen ny bok, den kom ut  redan 2009 på Atlantis förlag. Texterna är sammanställda och översatta av Bo Everling och Rolf Yrlid som tidigare har har gett ut antologin Svenska texter om jazz. Texterna är skrivna av förutom Julio Cortázar av kända jazzkritiker som Nat Hentoff, Francis Davis, Whitney Balliett och Mike Zwerin men även av skivproducenter och musiker.

Texterna handlar om Lester Young, Billie Holiday, Thelonious Monk, Art Blakey, Charlie Parker, Charles Mingus, Miles Davis, Chet Baker och Sonny Rollins.

En bok som jag varmt rekommendera, kanske främst för den oinvigde och nyfikne.          
     

söndag 12 juli 2015

Bill Frisell - Kulturhuset Islands Brygge 2015-07-11

Det finns musiker som alltid överraskar. Musiker som vägrar stagnera, som ständigt gräver i musikens mylla och som finner nya vägar. Bill Frisell är en sådan musiker. Tillsammans med Pat Metheny och John Scofield är han den mest kända och inflytelserika gitarristen de senaste trettio åren. Sedan debuten 1983 har det blivit över trettio skivor. 

Senaste skivan från 2014  Guitar in the Space Age!  är en av hans allra  bästa. En skiva fylld av glädje och humor. 

Första gången jag hörde honom var på bassisten Marc Johnsons skiva Bass Desires från 1985. En skiva som under en tid gick varm i mitt studentrum på Smålandsnation.   
Jag har också sett och hört honom live några gånger förut, särskilt mins jag en konsert på Copenhagen Jazzhouse i början på 90-talet. Den gången med medmusikerna Don Byron, Kermit Driscoll, Joey Baron.

Kvällens konsert på Islands Brygge är den näst sista dagen på 2015 års Copenhagen jazzfestival och min sista. Det är en perfekt avslutning för min del. Återigen kan jag ta del av deras fina grillbuffé och njuta av utsikten. 




Medmusiker på turnén är samma som på skivan. Tony Scherr på bas, Greg Leisz på gitarr och pedal steel gitarr och Kenny Wollesen på trummor.  



På utsatt tid klockan 20.00 stod de på scen. Sedan körde de nonstop i en timme utan mellansnack och tog sedan en kort paus. Det blev sedan en timme till inklusive tre extra nummer.

En leende Bill Frisell som hade ett smittande glatt humör och som utstrålade stor spelglädje gjorde tillsammans med sina fantastiska medmusiker en otroligt fin och underhållande konsert. Ett tag såg det ut som om det skulle börja regna, men det kom aldrig något regn. Det blev däremot rejält kylslaget mot slutet när solen hade gått ner.
Men eftersom de var så charmiga och roliga och bjöd på underbar underhållning så spreds det en stor värme från scen som fick mig och säkert många fler att glömma kylan.

     

söndag 5 juli 2015

Brad Mehldau trio - DR Koncerthuset 2015-07-04

Festivalens andra dag bjöd på ytterligare en fantastisk fin sommardag. Större delen av dagen arbetade jag dock, så det var först mot kvällen jag kunde njuta av det fina vädret. Jag lämnade Malmö klockan sex för att återigen ta mig över sundet. Gårdagens konsert med Brad Mehldau trio ägde rum i den stora vackra konsertsalen på DR koncerthuset.




Var där i god tid och passade på att köpa årets festivaltröja och svalka mig med en öl.
Några minuter över åtta stod de på scen och kvällens magiska konsert tog vid. Vi alla som var där fick uppleva en innerlig och bländande upplevelse som måste betecknas som "Once-in-a-liftime."


Brad Mehldau, piano, Larry Grenadier, bas och Jeff Ballard, trummor. Foto Jesper Ekdahl. 


Brad Mehldau trio som består av Brad Mehldau på piano, Larry Grenadier på bas och Jeff Ballard på trummor är enastående lyhörda och samspelta. Deras samspel kan nog bara överträffas av Keith Jarretts långa samarbete med Garry Peacock och Jack 
DeJohnette. 


Brad Mehldau trio. Foto Jesper Ekdahl


Då jag tycker att det mesta om gårdagen konsert sägs i denna recension från Politiken, så delar jag den istället för att jag ordar så mycket.
Brad Mehldau signerar. Foto Jesper Ekdahl


Yellowjackets- kulturhuset Island Brygge 2015-07-03

Samtidigt med Copenhagen jazzfestivals öppnande i fredags, anlände också ett fantastiskt sommarväder. Fredagens konsert med Yellowjackets ägde rum på det vid vattnet belägna kulturhuset på Islands Brygge. En bättre plats för utomhuskonserter en sensommarkväll är svårt att tänka sig. Trots förseningar och flera inställda tåg på grund av ett växelfel på Kastrup var jag i god tid på kulturhuset.  

Där kunde jag spise deras fina grillbuffé och njuta av kvällssolen.


Det var bra många år sedan jag såg Yellowjackets senast. Kommer inte riktigt ihåg om det var 1984 eller 1986, men det var på North Sea Jazzfestival i Holland. Yellowjackets bildades 1981 ur ruinerna från The Robben Ford Group av Robben Ford, gitarr, Russell Ferrante, keyboard, Jimmy Haslip, bas och Ricky Lawson, trummor. Men redan 1982 ersattes Ford av saxofonisten Marc Russo. Och 1990 blev Russo ersatt av Bob Mintzer.         

Under åren har gruppen bytt trummis några gånger och 2012 hoppade Jimmy Haslip av. Så nu består Yellowjackets av de båda åldermännen Russel Ferrante (piano och keyboard) som varit med från start och Bob Mintzer (tenorsax och EWI). På trummor Will Kennedy som har varit med i olika omgångar från 1987-1999 och från 2010 till nu. Och så gruppens nyaste medlem Dane Alderson på bas.

Yellowjackets. Foto Jesper Ekdahl


På annonserad tid klockan 20.00 stod de på scen. Ganska många hade tagit sig hit ikväll och alla fasta stolsplatser blev snabbt upptagna. Det var hög igenkänningsfaktor trots att det var länge sedan jag lyssnade på dem. Men de flesta av kvällens låtar var från gruppens tidiga skivkatalog. Första sett varade i ungefär en timme, sedan var det paus och sedan spelade de till strax efter tio. 
Det var en trevlig konsert som får godkänt, men inte så mycket mer. Det här är en typ av jazzfusion som jag delvis har "vuxit" ifrån.    

Russel Ferrante, piano, Bob Mintzer, saxofon, Dane Alderson,bas och Will Kennedy, trummor.  





 

söndag 28 juni 2015

Hausfrau - Jill Alexander Essbaum

Har i helgen läst en otroligt bra roman. Jill Alexander Essbaum har med sin romandebut Hausfrau åstadkommit en häpnadsväckande välskriven och intressant roman. Boken är ännu inte utgiven. Den släpps den 17 augusti. 

Jill Alexander Essbaum är född 1971, bor och arbetar i Austin, Texas. Har tidigare skrivit några diktsamlingar. 

Det här är en första klassens roman som jag tror kommer att låta höra talas om sig i höst. Den handlar om amerikanskan Anna Benz bor med sin schweiziske make Bruno, deras tre barn, en svärmor runt husknuten,  i en välbärgad förort till Zürich. Ett till synes idealiskt liv. Men något skaver hos Anna. Hennes liv håller på att krackelera. Detta instängda så perfekta Schweiziska liv, där allt är så oklanderligt och tågen alltid är punktliga utom när någon hoppar framför dem. Hon börjar gå i jungiansk terapi för att hantera sin tomhet och sin oförmåga att engagera sig känslomässigt i sitt och familjens liv. Hon inleder också flera otrohetsaffärer.     

Det är en sjukt välskriven roman. Ett alldeles fantastiskt språk. Fullt av sentenser som man vill nedteckna mest hela tiden. Sedan är den väldigt litterär då den flörta med flera klassiker, framför allt Madame Bovary som hela tiden finns där i bakhuvudet. Det är inget plagiat utan ett fullt medvetet och stilistiskt mycket lyckat grepp. Sedan är den full av sex. Den är så het, så sidorna ryker. Den svåra konsten att skildra sex lyckas hon alldeles förträffligt med. Sällan har jag läst så explicita sexskildringar med sådan trovärdighet och hetta. 

Som ni säkert förstår kan detta aldrig sluta väl. Men därom får ni själva läsa.
Bästa boken på länge. 

Slutar med att citera ett litet stycke. 

"DET ANSIKTE MAN BÄR som vuxen är en mask man lägger sig till med i ungdomen."
Det finn många sorters masker, tänkte hon. Teatermasker och halloweenmasker och kirurgmasker och fäktmasker och dykarmasker och brottarmasker och skidmasker. Smidda visir och ansiktsburar, ögonbindlar och maskeradmasker.
Och dödsmasker.

Doktor fortsatte "Varje mask blir en dödsmask när man inte längre kan ta på och av sig den som man vill. När den sammanfaller med konturerna av ens psykiska ansikte. När man tror att den persona man visar upp är ens levande själ. När man inte längre ser skillnad på dem."      

 

fredag 26 juni 2015

Det hänger en ängel ensam i skogen - Samuel Bjørk

Förra våren läste jag en för mig ny kriminalförfattare från Norge Jørn Lier Horst. Nu är det dags för ytterligare en. Det hänger en ängel ensam i skogen av Samuel Bjørk. Boken kom ut redan förra hösten och nyligen kom den också i pocket. Läser på flikens insida att Samuel Bjørk är en pseudonym. Han heter egentligen Frode Sander Øien och är liksom sin mera namnkunnige landsman Jo Nesbø också musiker.




Det är en riktig ruggig bok som behåller spänningen ända till slutet. Det är första boken i en serie om de båda udda personligheterna Kriminalkommisarie Holger Munch och mordutredaren Mia Krüger. 

I början möter vi Mia som lämnat polisen och  lever ett isolerat tillbakadraget liv på en ö där hon förbereder och planera sitt kommande självmord. Men ett komplicerat och skrämmande fall där Holger Munch övertalar henne att återvända till arbetet. De och några till bildar den specialenhet som har att utreda en seriemördare som hänger upp små döda flickor iklädda dockkläder och skolväskor. 

Så småningom står det klart att mördaren leker ett cyniskt spel där de båda poliserna blir personligt involverade och hotade. 

Samuel Bjørk är duktig på att hålla intresset uppe och det bjuds på överraskningar ända till slutet. Det är länge oklart vem som egentligen är mördaren. Dock är det så att det infinner sig en känsla av att ha läst det förut. Det är något bekant med intrigen, men kanske är det bara för att jag har läst för många deckare i mina dar och därför känner så.                 

 

måndag 22 juni 2015

Copenhagen Jazzfestival 2015

Så var det åter dags för ett av årets höjdarmoment, nämligen Copenhagen Jazzfestival. Nästa fredag 3 juli börjar festivalen. Tänkte att jag liksom i fjor skulle tipsa om vad som jag anser är viktigt och som jag köpt biljetter till. Men även tipsa om konserter som jag skulle vilja gå på och kanske kommer att gå på, men som jag ännu inte har bestämt mig för. 


   
Redan första dagen finns det massor att välja på. David Sandborn på Klampenborg och Yellojackets på Islands Brygge tävlar om uppmärksamheten. Men då jag sett och hört dem flera gånger väljer jag Jamie Cullum & Tivoli Big Band på Tivoli. Det är konsert som dessutom inte kostar mer än inträdet på Tivoli. Vilket är en klar fördel då resten av veckan kommer att kosta en del. På lördag 4 juli bär det iväg över igen efter jobbet till DR konserthus då Brad Mehldau Trio spelar. Det ska bli riktigt trevligt.

Som det ser ut nu så hoppar jag över söndag, måndag och tisdag. Sedan har jag en önskan om att åka över på onsdag. Dock jobbar jag sent den dagen så det kan bli svårt. Men i så fall står valet i mellan Vijay Iyer Trio på Jazzhouse eller Michel Camilo på Amager Bio. 

Sedan ser det ut som att det inte blir så mycket mer förrän på lördag, då jag köpt biljett till Bill Frisell på Islands Brygge.
Men för den som har semester eller mycket tid över vill jag verkligen rekommendera att bara ströva omkring och ta del av alla grattis konserter som pågår lite överallt på gator, torg och i parker. För den som dessutom har gott om pengar finns det hur mycket som helst att gå på. Här kan ni ta del av katalogen





lördag 20 juni 2015

Höstens Böcker 2015

Efter flera timmas cyklande med min dotter och därefter en stor tallrik pasta med tomatsås. Är det nu dags för en rykande het kopp kaffe och bläddrande i Svensk bokhandels stora nummer Höstens böcker 2015.

Flera av våren och sommarens böcker ligger fortfarande olästa i drivor runt om i lägenheten. Förhoppningsvis kommer några att bli lästa under sommaren. Trots det faktum att många av vårens böcker fortfarande är olästa är det likväl så att jag ser fram emot alla nya intressanta hösttitlar. :) : ) :)



 Här följer en radda böcker som jag vill uppmärksamma lite extra och som jag hoppas få tid att läsa.

* På den förlorade ungdomens café - Patrik Modiano - Elisabeth Grate Bokförlag
* Jihadisternas återkomst - Patrick Cockburn - Celanders
* Kartor, Gåvor, Hemligheter - Nuruddin Farah - Modernista
* Kampen mot illusionerna - Richard Dawkins
* Ställ ut en väktare - Harper Lee - AB
* Underkastelse - Michel Houellebecq - AB
* F - Daniel Kehlmann - AB
* Irakisk Kristus - Hassan Blasim - AB
* Tisdagsklubben - Anna Fredriksson - Forum
* Krisernas Grekland i politik och litteratur - Christina Heldner & Torsten Rönnerstrand - Carlsson
* Historiens tyranner - Daniel Rydén - Historiska Media
* Millennium 4 - David Lagerkrantz - Norstedts
* Satantango - László Krasznahorkai - Norstedts
* Ut i världen - Karl Ove Knausgård - Norstedts
* En amerikansk förlust - Philipp Meyer - Norstedts
* Butcher's Crossing - John Williams - N&K
* Vägar hem - Alejandro Zambra - N&K
* Islams dynamiska mellantid - Mohammad Fazlhashemi - Atlantis
* Alvernas liv - Muriel Barbery - Sekwa
* Renhet - Jonathan Franzen - Brombergs
* Vinterstängt - Jørn Lier Horst - Lind & Co


Det blir sällan som jag planerar. Några av de ovan nämnda böckerna blir säkert lästa, men lika ofta blir det helt andra titlar som hamnar i mitt blickfång.          
  

torsdag 18 juni 2015

Kopparbergsvägen 20 - Mathias Rosenlund

Vad är lämpligare än att efter en vistelse i Helsingfors läsa en bok som när den kom ut i Finland väckte stort rabalder. Boken Kopparbergsvägen 20 fick jag av förlaget Schildts & Söderström i torsdags i samband Nordisk Studiekurs. En punkt på programmet var den finlandssvenska litteraturen. Jag och bokhandelskollegor från hela Norden träffade då representanter för förlaget och författaren Mathias Rosenlund.
Sittande författaren Mathias Rosenlund.


Boken kom ut i Finland 2013 både på Finlandssvenska och Finska. Boken fick väldigt stor uppmärksamhet i Finland, men i Sverige passerade obemärkt förbi. Boken är väldigt influerad av Kristian Lundbergs trilogi Yarden, Och allt ska vara kärlek och En hemstad. Detta är inget som Mathias sticker under stol med, han har till och med låtit tatuera ett citat från Lundberg på sin vad. Den har också en del likheter med Susanna Alakoskis böcker. 

Det är en stark och drabbande roman med plågsamt nakna och uppriktiga skildringar av förtvivlan över att inte räcka till för sina barn och den man älskar. Att aldrig ha tillräckligt med pengar ens för de mest basala och nödvändiga behov. Romanen har ett direkt tilltal, du, läsaren tvingas bli en del av Mathias vardag. Man måste rannsaka sitt eget liv och även om jag inte lever i något överflöd som lågbetald inom handeln, så är jag väldigt privilegierad jämfört med romangestaltens plågsamma försök att hålla sig ovan vattenytan. Vi får följa Mathias liv i förorten Myrbacka i Vanda där han lever med sina två barn och en kliniskt deprimerad hustru. Här bor många socialt utslagna människor. Romanen är också en slags barndomsskildring genom att vi får ta del av Mathias uppväxt i Fittja utanför Stockholm och i Vasa, Finland. Fattigdom och hopplöshet har följt honom sedan barnsben och fortsätter följa honom och rädslan att det ska stjälpa över på de egna barnen plågar och skrämmer honom. 

Det är en modig bok som berör svåra frågor om relativ och absolut fattigdom. Om problemen med låglönearbeten och nedmonteringen av sociala skyddsnät. Och kanske mest av allt allas vår oförmåga att vilja se och förstå de problem som faktiskt existera i våra välfärdssamhällen i Norden.      

   
           

       

onsdag 17 juni 2015

Konsert med Mikael Jakobsson 5- lördag 13 juni på KOKO jazzclub i Helsingfors.

Jag tillbringade några dagar i Helsingfors i slutet av förra veckan. På lördag kväll gick jag på jazzkonsert. Då jag inget vet om Helsingfors jazzliv hade jag kollat upp vad det fanns för spelställen innan jag for. Det enda jag fann som kunde intressera mig var detta.

Nämligen Mikael Jakobsson 5KOKO Jazzclub. Det är en ganska ny jazzklubb som om jag förstår det rätt även används som teaterlokal. En av medlemmarna i kvällens band, basisten Timo Hirvonen är också en av de drivande bakom klubben.  

Då dagen var solig och varm tillbringade jag mestadels av eftermiddagen på olika utomhusbarer. Konserten var annonserad till klockan sju, men då Helsingfors ligger en timmer före Sverige var det fortfarande varmt och framförallt väldigt ljust vid den tiden. Det kändes lite konstigt att sätta sig inomhus i en lokal som man hade gjort allt för att skapa intim och mysig stämning i. Tända ljus på varje bord i en ganska stor lokal där solljuset ännu kunde ses från barlobbyn bredvid.


Ett tjugotal personer hade sökt sig hit ikväll. Strax efter sju stod gruppen på scen.
Mikael Jakobsson som för mig var helt obekant, har jag nu när jag skriver detta kollat upp. Han är född 1969 och är en namnkunnig jazzpianist som är utbildad på jazzsektionen på Sibelius akademin. Bland annat spelat i Five Corners Quintet och Ira Kaspi Jazz Diva Band.

Övriga musiker i bandet var Mikko Innanen, altsax och baritonsax, Arttu Takalo, vibrafon, Timo Hirvonen, bas och Mika Kallio, trummor.

Gruppen bjöd på musik ur Blue Notes låtkatalog. Gruppen framförde kompetent och skickligt välkända låtar från Herbie Hancock, Wayne Shorter, John Coltrane, Jackie McLean, Eric Dolphy och Sonny Rollins.    

Efter två timmar spel med en kort paus mellan seten var det slut. Det skulle senare bli fri jam. Men jag valde att bryta upp och promenera hem genom ett fortfarande ljust Helsingfors.  

tisdag 16 juni 2015

Nordisk Studiekurs 11-13 juni 2015

            Reseberättelse Från Nordisk Studiekurs

Sedan 1929 har bokhandelsmedhjälpareföreningarna i de nordiska länderna återkommande vart tredje år ordnat Nordisk studiekurs. Det är ett fantastisk sätt för bokhandelsmedhjälpare att få resa och träffa kollegor från de Nordiska länderna. Att ta del av intressanta program med många spännande gäster som oftast leder vidare till engagerande diskussioner. Allt detta för en väldigt billig summa, eftersom BMF i de olika Nordiska länderna sponsrar sina medlemmar.
Trots detta är det så att vi blir allt färre och färre deltagare för varje Nordisk studiekurs. Men detta konstaterande förtar inte på något sätt den fina upplevelse som jag tror att alla vi som har varit med om någon kurs känner.

Till 2015 års Nordiska studiekurs hade en liten grupp på tjugotre deltagare anmält sig. Tyvärr endast två från Sverige, sju från Danmark, fem från Norge och nio från värdlandet Finland. 

Se tidigare Nordiska Studiekurser.


Finska Libro ry (BMF) hade åstadkommit ett jättefint och intressant program. 

Vi började torsdagen 11 juni med registrering för de som kommit. Några hade senare anslutningar och han inte innan vi gick för att äta lunch. Väl där kom den danska gruppen och flera ur den norska gruppen.
Program för torsdagen. 
Efter en jättegod och fräsch lunch var det dags för Eira Sillänpää, ordförande i Libro ry att hälsa oss alla välkomna. Vi kommer att tillbringa kursdagarna i en sal som förlaget Otava har varit vänliga nog att upplåta till oss.

Några deltagare i vår föreläsningssal i Otava huset. Foto Jesper Ekdahl.

Sedan var det dags för Laura Karlsson att berätta om Bokens år 2015. Det är ett temaår för hela den samlade finska bokbranschen. President Sauli Niinistä är projektets överhuvud och det hela initierades av författaren och professorn Laila Hirvisaari. Medskapare är finska författarförbundet, finska förläggarföreningen och finska bokhandlarföreningen. Det kommer att genomföras ungefär 600 event innan årets slut. Här följer några exempel på event som har genomförts eller kommer att genomföras.
* Barnläsningsfestival,* Helsingfors litteraturfestival,* Bonnier The book of the year
* Skrivtävlingar, Olika temaveckor,* Dagar för läsro,* Ge bort en läsare som gåva
* Inkorporera böcker och läsning i redan existerande event eller aktiviteter
* Red Nose Day,* Musikfestivaler Och mycket  mer.
Laura berättade vidare att förutom Estniska män, så är finska män de som läser mest i hela värden. 36 % läser skönlitteratur varje dag. 77 % köper minst en bok om året och 2/3 köper den själva.

Nästa punkt på programmet var om förläggarverksamheten i Finland. Sakari Laiho berättade att Finska förläggarföreningen grundades 1858 (Svenska 1843, Danska 1837, Norska 1895)  och att det är den äldsta handelsorganisationen i Finland. De har 105 bokförläggarmedlemmar. En stor grej i Finland är att man är igång med att byta ut alla skolböcker i grundskolan. Det ska ske under tre år med start 2016.

Efter detta drack vi kaffe och fortsatte med att lära känna varandra.



Sedan var det dags Två språk, två förlag. Inger Ruotanen, försäljningschef, Anna Friman, litterär chef, Johanna Laitinen, redaktionschef för Finska avdelningen och författaren Mathias Rosenlund från det Finlandssvenska förlaget Schildts & Söderström berättade om deras verksamhet. Merete Mazzarella skulle också ha närvarat, men fick förhinder. Förlagets huvudsakliga uppgift är att ge ut böcker på svenska. Fick veta mycket om den finlandssvenska bokutgivningen. Många stora författarskap har kommit ut på förlaget, så som Tove Jansson, Henrik och Märtha Tikkanen och många fler. Mathias Rosenlund berättade om sin mycket uppmärksammade och i Finland mycket omskrivna roman Kopparbergsvägen 20, som förlaget var så snälla och gav oss. 
Knud Pilegaard och författaren Mathias Rosenlund

Många väntar på signering



Vi satte oss sedan i en ring och berättade lite om oss själva. Vad vi  kom ifrån, vad vi arbetar och i vilken typ av bokhandel. Vi drog över tiden lite och vi fick brått till hotellet. Det delades ut kort till kollektivtrafiken och så gick vi iväg för att ta spårvagnen till hotellet. Hotell Paasi som ligger i Kallio/Berghäll är Helsingfors klassiska arbetarstadsdel . Bakom hotellet låg tidigare vänsterns partilokal och fortfarande ligger här många av fackföreningarnas kansli. 

Det är ett bra hotell med trevliga och fina rum.

Vi sågs åter i receptionen klockan sex för en promenad ner till Salutorget i hamnen där vi skulle åka på kejserlig middagskryssning i Helsingfors skärgård.  Vi la ut klockan 19.00 och var tillbaka 21.30. En förtjusande och väldigt trevlig kryssning. God mat och vin i trevligt sällskap med den vackra skärgården utanför båtfönstret, vad mer kan man begära. I strålande solsken kryssade vi mellan holmar och skär. Vi satt i mindre grupper och fick på så sätt tillfälle att prata och bekanta sig lite mer med några i sällskapet.
Kejserlig kryssning

Kryssningsrutten 








När vi var tillbaka vid salutorget valde några att gå hem, medan några av oss promenerade en kort bit till Esplanaden som är en park där nationalskalden Johan Ludvig Runeberg står staty. Där gick vi och satte oss på den vackra baren och caféet Kappeli.


Fredag 12 juni.
Program för fredagen 


Alla var samlade klockan 10.00. Först ut var antikvariebokhandlaren Ian Bourgeot som berättade om sin bokhandel Arkadia. Ian är en väldigt charmig man som framstår som en anakronism. Han berättade mycket personligt och roligt om sin väldigt intressanta verksamhet. Hans bokhandel är så mycket mer än bara en bokhandel. I Arkadias mycket vackra lokaler pågår ständigt någon form av event. Nästan varje dag under året och ibland flera gånger under en dag pågår det olika slags event


Ian Bourgeot och Elsa Israeli. Foto Knud Pilegaard
Något försenat startade nästa punkt på programmet. Författaren och översättaren Virpi Hämeen-Anttila berättade om sina böcker om Helsingfors och Finlands historia. Hon skriver historiska kriminalberättelser som jag blev sugen på att läsa.


Anne Ahlkvist och författaren Virpi Hämeen-Anttila. Foto Jesper Ekdahl

Sedan var det dags för lunch.

Åter i Otavas lokaler var nästa punkt på programmet Om evenemang i bokhandeln. En finsk panel berättade om vad de gör i Finland och övriga nordiska deltagare inflikade om vad de gör.
Det ser lite olika ut, men grundfrågan man bör ställa sig är - Vad är meningen med event?
Och svaret på den frågan är att man vill uppnå en win to win situation. Man vill locka och inspirera kunderna att ta del av böcker och kultur. Men i slutändan måste det leda till större försäljning av böcker.
Sedan fortsatte vi med att diskutera fasta kontra fri prissättning av böcker. Och hur det ser det ut i de olika länderna och vilka är fördelarna och nackdelarna med de olika systemen.  

Lite kaffe krävdes efter detta.


Nästa punkt var Mumin i världen. Det var väldigt fascinerande och oavbrutet intressant att höra VD Roleff Kråksröm berätta om familjeföretaget och den resa som företaget har gjort under de senaste åren.
Sedan gick vi ner till Otavas bokhandel som ligger i huset. Några av oss fortsatte sedan till den stora Akademiska bokhandeln som jag hört så mycket om genom åren.  Denna utvändigt fula men invändigt underbara bokhandel ritades av Alvar Aalto och stod klart 1969. 
Akademiska bokhandeln. Foto Jesper Ekdahl
             
                  
Tillbaka på hotellet blev det en dusch och sedan svidade jag om till kostym för ikväll är det fest med middag och dans på hotellet.
Vi åt, dansade till finska hits och lite ABBA och roade oss hela kvällen lång.

Lördag 13 juni.
Program för lördagen.

Vi började dagen med en timmes summering om vad vi lärt oss.


Sedan var det dags för Stig-Björn "Nalle" Nyberg som började med att berätta att han var med på Nordisk Studiekurs i Roskilde 1985. Sedan gav han oss en liten historielektion om Helsingfors och Finland. Vi fortsatte med en rundtur genom staden med hjälp av ciceronen "Nalle". 
Stig-Björn "Nalle" Nyberg. Foto Knud Pilegaard
Först med fots och sedan med spårvagn fick vi se och höra om Helsingfors. Vi avlutade med ett besök på Arkadia bookshop där "Nalle" lämnade oss. 

Vi hälsade på Ian igen och tittade oss omkring i bokhandeln.










Vi fick plötsligt lite brått att ta oss till restaurangen där vi skulle äta brunch. 
Nu var det också dags att ta avsked av varandra. Även om jag och flera av danskarna stannar till söndag så skulle de  flesta andra åka hem. 

Vi ser framemot att åter träffas i Danmark 2018 när nästa Nordisk Studiekurs är tänkt att gå av stapeln. 

Till sist kan man konstatera att även om vi inte på något sätt har värjt oss från att diskutera alla de problem som bokhandeln befinner sig i, så är det ändå allt det positiva som man bär med sig. Vi kan nog alla instämma i att man får ny kraft efter en sådan här kurs. 


Ett stort tack till Libro ry.