fredag 28 november 2014

Julöl 3

Jag fortsätter provsmaka vinterns och julens öl. Idag blev det en S:t Eriks Winter IPA (11362)
En riktigt god och frisk IPA med mycket humlearom. Smak av citrus, passionsfrukt och lite karamell. Härligt bärnstensgul till färgen.

Gillar också att den inte är på mer än 4,1% vilket gör att den lämpar sig mycket bra på julbordet. Kan tänka mig att den passar bra till prinskorv, revben och Janssons.
Men trots min uppskattning är det långt ifrån den optimala julölen enligt mitt tycke.      
 

torsdag 27 november 2014

Låt mig ta din hand - Tove Alsterdal

I lördags tillkännagav Svenska Deckarakademin sina val av årets bästa kriminalromaner. Bästa svenska kriminalroman blev "Låt mig ta din hand" av Tove Alsterdal, årets bästa till svenska översatta kriminalroman blev "Jakthundarna" av Jørn Lier Horst och årets debutpris gick till Anna Lihammer för boken "Medan mörkret faller".

Jag kunde något förvånad, då jag inte läsa så många kriminalromaner längre, konstatera att jag läst två av de vinnande bidragen. Så i söndags bestämda jag mig för att även läsa Tove Alsterdals bok.


Redan i de inledande raderna sätts tonen för den fortsatta berättelsen.Det börjar spännande med en skrämmande obehaglig scen . Vi möter en kvinna som är bunden, har huva över ansiktet och som har blivit brutalt misshandlad och förstår vi är på väg mot kanske sin egen död.
Historien rör sig från Jakobsberg, Sverige 2014 till militärdiktaturens Buenos Aires, Argentina i slutet av 70-talet.

Det är ett mångbottnat familjedrama och en slags politisk thriller på samma gång. 

Natten mot valborgsmässoafton störtar Charlie Eriksson (hon heter egentligen Camilla) ner från en balkong mot en säker död från elfte våningen. Det mesta talar för självmord, då hon har haft ett långvarigt missbruk och tidigare har försökt begå självmord. Det är vad polisen tror och till en början även den dödes syster Helena. Helena lever ett tryggt medelklassliv och har aldrig berättat om sin familjehemlighet. Helena och Camillas mamma övergav dem som mycket små då hon förälskade sig i en argentinsk man och åkte till Argentina.

Då allt för många konstiga sammanträffande och lösa trådar sammanfaller börjar Helena tvivla på om det var självmord. Hennes egen pappa, en alkis som kallas riddaren, är ett av många vittnen som sett Charlie/Camilla lämna en nattklubb med en obehaglig man samma natt som hon dör.

Nu börja jakten. Men det är inte bara jakten på en mördare utan också jakten på en försvunnen moder och kanske mest av allt en jakt på sanningen. Vad hände i egentligen i Argentina mellan 1976 och 1982 under juntans år.

Bokens största förtjänster är just redogörelsen och beskrivningen av dessa fruktansvärda år i Argentinas historia. En tid då så många som 30 000 människor torterades och mördades av juntan. Många slängdes drogade från flygplan i havet utanför Argentinas kust.

En mycket bra spänningsroman med miljö och personbeskrivningar som är mycket mer omfattande och djupare är det mesta annat i genren.


    

Julöl 2

Då fortsätter jag mitt projekt med avsmakning av julens öl. Idag provar jag Mikkeller Santa's Little Helper (11354)
Herre jösses! Den här var stark, alldeles för stark. Och då menar jag inte smakmässigt, för konstigt nog smakar den inte så starkt. Det är en riktigt god öl av Belgisk dark ale typ. Ganska söt med smak av sirap, kaffe, tvål och mörk chocklad.
Mikkeller, Santas little helper, 9,1% 
Men då den är så alkoholstark (9,1%) passar den inte som julöl. Då åtminstone jag anser att en och annan snaps hör hemma på julbordet, så är det i kombination med en sådan här öl förrädiskt.

Den passar bättre dagen innan julafton. En öl till uppesittarkväll med lite nötter eller kanske till avsmakningen av den varma skinkan.

onsdag 26 november 2014

Skivrecension

Det kom två skivor häromdagen. Keith Jarret och Charlie Haden:s Last Dance och Rigmor Gustafsson:s When you make me smile.

I samband med en dokumentärfilm om Charle Haden ( Ramblin Boy) kom Jarret och Haden, som inte hade spelat tillsammans på trettio år, att spela in på Jarrets hemmastudio 2007. Tre år senare 2010 släppte ECM  den underbara plattan Jasmine och nu i höst så kom ytterligare en skiva från denna inspelning Last Dance.


Den är lika njutbar som sin föregångare. Vi får åter ta del av ett knippe låtar som de båda gentlemännen framför med stor innerlighet. Det finns en underbar värme och lyhördhet som de båda herrarna med stor älskvärdhet och mognad uppvisar.

En helt annan skiva är Rigmor Gustafsson nya When you make me smile. Det är hennes sjätte skiva på det tyska skivbolaget ACT. Det flesta melodier har hon själv skrivit och texterna är skrivna av Ollie Olson och Tomas Bäcklund. Med på skivan är Jonas Östholm,piano, Martin Höper,bas, Jonas Holgersson, trummor som tillsammans med Dalasinfoniettan åstadkommer ett mäktigt och välarrangerat sound.  
Här finns flera mycket bra kompositioner. Det är inte något sensationellt nytt som framförs, men det är ändå en mycket bra skiva som tåls att lyssna många gånger på.

lördag 22 november 2014

Julöl

Så var det då dags att prova årets första julöl. För att hinna prova de flesta innan jul gäller det att börja i tid. Så nu kommer jag med stor sannolikhet att vara på pickalurven fram till jul. 
 Men vad gör jag inte för er!   Allt ska ni veta! Enkom så ni ska veta vilken öl ni ska ha till julbordet.  Idag riktar jag strålkastarljuset på Sigtuna Winter IPA (11319)



Den här lanserades redan förr året. Ölen är bryggd på ekologiskt pilsnermalt tillsammans med amerikansk ekologisk humle av sorterna Simcoe och Cascade.
Beskrivs som en torr och balanserad öl med tydlig beska. Det är nästan lite väl besk skulle jag då vilja påstå. Ganska stark är den också, 6% närmare bestämt  vilket gör att den så här på eftermiddagen slog på ordentligt 

Mumsar på några kalla köttbullar som passar alldeles utmärkt till denna humlerika öl med smak och doft av aprikos, toffee , sirapslimpa och något lite choklad. Kan tänka mig att den passar utmärkt till en del av julmaten. Kanske då främst revbensspjäll.


Det är en god IPA som får högt betyg,  men någon riktigt Julöl var det ändå inte.        

torsdag 13 november 2014

Tyskt Rekviem - Philip Kerr

Så kom den då äntligen, något försenad, tredje delen av Berlin Noir med den cyniske och hårdkokte detektiven Bernie Günther. Tidigare har vi kunnat följa Bernie i ett förkrigs-Berlin. I första delen Falskspel var det 1936 och i den andra delen Dimridå utspelar sig 1938. Nu är kriget är slut sedan mer än två år och vi skriver 1947.

Berlin Noir. Foto: Jesper Ekdahl

I Tyskt Rekviem får vår detektiv ett uppdrag att utreda mordet på en amerikansk CIC* officer. En gammal kollega från tiden på kripo Emil Becker är anhållen för mordet. Denna Becker är en riktig skummis som ägnar sig åt all möjlig handel och vandel, men mycket pekar på att han är oskyldig till mordet han är anklagad för. Han erbjuder Bernie en stor summa pengar för att få honom fri.
Den här gången utspelar sig det mesta av handlingen inte i Berlin utan i Wien. De båda städerna var indelade i fyra sektorer, där segrarmakterna Amerika, Frankrike, Storbritannien och Sovjet styrde över var sin sektor. Alla som sett Tredje mannen känner igen sig i miljöerna och stämningen i Wien. (inspelningen av Tredje mannen är dessutom med i handlingen). Det är agenter och spioner överallt, ingen går att lita på, svek och dubbelspel, efterspanade nazister som tros vara döda dyker upp igen. Det kalla kriget har börjat.

Alla vi som har läst de båda tidigare delarna (finns i pocket) känner igen vår Bernie, Han är lika fräck och brutalt uppriktig som vanligt. Samma schvung i nävarna som i språket.

Det är en sanslöst rafflande historia med många förväxlingar och slutet är otrolig spännande. Sedan är det också en fantastisk historielektion. Den konsekventa hårdkokta stilen med alla roliga liknelser är ytterligare en stor behållning.    


I dagarna har Svenska Deckarakademin nominerat Tyskt Rekviem till sitt pris "Bästa till svenska översatta deckare 2014".


*Counter Intelligence Corps ( CIC ) var en under andra världskriget och i början av kalla kriget en underrättelsetjänst inom Förenta Staternas Armé. CIC blev den ledande underrättelseorganisationen i de amerikanska ockupationszonerna.  

onsdag 5 november 2014

Skivrecension

Det är alltid lika roligt när Bill Frisell släpper en ny skiva. Man undrar vad han hitta på den här gången. Frisell har sedan debuten 1983 gett ut ett trettiotal skivor. Han är en flitig utforskare av allehanda musik och verkar drivas av ett genuint intresse av att undersöka olika musikaliska stilar. Detta blandat med en stor portion humor och ett alldeles eget sätt att behandla gitarren gör honom till en av de senaste decenniernas allra intressantaste musiker. Han har sedan länge på flera skivor framför allt ägnat sig åt att kartlägga den ursprungliga amerikanska Bluegrass/Country musiken.

Den nya plattan Guitar in the Space Age innehåller mycket av det, men också väldigt mycket annat. Det kanske främst är en hyllning till den musik som han själv växte upp med. Det är igenkännbara blues och rock & roll låtar i Frisells egensinniga tolkningar.  




Bandet består av Bill Frisell på elgitarr, Greg Leisz på elgitarr och pedal steel gitarr, Tony Scherr på bas och Kenny Wollesen på trummor och vibrafon. Bandet måste ha haft det roligt när de spelade in för här finns en väldig spelglädje och en smittande humor i allt som framförs.    

En förbannat bra skiva som är en av Frisells allra bästa och det säger inte lite det.