Konsert med The Super Trio 2014-10-30

Gårdagens konsert med The Super Trio var en enastående upplevelse. Mer om det strax. Men först något om hur turnén har kantats av sjukdomar. Det började redan i somras, då Dennis Chambers som är gruppens ordinarie trummis insjuknade. Turnén fortsatte då istället med Gary Novak på trummor. Så igår insjuknade akut Jeff Berlin under dagen. Olika besked lämnades på vem som skulle ersätta honom. På hemsidan stod det att ersättare skulle vara Jonas Hellborg, fast samtidigt på evenemangets facebooksida stod istället att Udo Pannekeet skulle ersätta. Så något förvirrande var det allt.

Bild på den ursprungliga trion med Scott, Jeff Berlin och Dennis Schambers. 

Jag tog det med ro och inväntade med spänning vad som skulle hända. Eftersom det var picknickkonsert, hade jag med mig läckerheter bestående av olika salami och ostar som sköljdes ner med S:t Eriks IPA.

Så var det då dags för musik. Först ut var förbandet We Float, som består av två unga tjejer, Linda Bergström på sång och Anne Marte Eggen på bas som också komponerat låtarna. Under tjugo minuter framförde de några egna komponerade stillsamma och vemodiga melodier.

We Float. Foto Jesper Ekdahl.

Så var det då dags för The Super Trio att inta scenen. Det var tillsagt att vi inte fick fotografera eller filma, så några bilder från konserten finns inte. I stället en pressbild på Scott Henderson.

Något försenade, runt halv nio, kom de småspringande upp på scen. Och mycket riktigt så var det det den holländske basisten Udo Pannekeet (som för de flesta säkert var helt okänd) som bara några timmar tidigare hade flugits in. Så särskilt mycket repande hade det inte blivit. Så utifrån dessa premisser tycker jag nog att han med sin sexsträngade bas klarade sin uppgift med bravur.

Men det hade så klart varit intressant att få sett Jeff Berlin i samspel med de andra två. För visst var det så att samspelet mellan Gary Novak och Scott Henderson var av en helt egen densitet där Udo liksom aldrig riktigt var med.

Men det var ingen tvekan om vem som var kvällens huvudperson. Scott Henderson är en levande gitarrlegend och lärare på GIT. Han har spelat med Chick Coreas Elektrik Band, Joe Zawinuls syndicate och i mitten på 80-talet bildade han Tribal Tech med bassisten Garry Willis. Han är en av de absolut mest kompletta gitarristerna då han behärskar allt ifrån blues, rock, metal  och jazz.

Och detta fick vi som var där på gårdagens konsert flera bevis på. Han bjöd på hela sitt spektra under den knappa en och en halv timme som konserten varade. Ett bländande fruktansvärt grymt, nästan överjordiskt gitarrspel fick vi bevista. Det bjöds på ett gott och blandat, då vi i fick höra Cobham "Stratus", Beatles "Come together", Herbie Hancock "Actual Proof", flera underbara och lekfulla bluesnummer, låt av Wayne Shorter och så Jaco Pastorius signum "The Chicken" och några andra som jag glömt.

En mycket minnesvärd konsert som får högsta betyg.

Ikväll spelar de på Nefertitti i Göteborg och på söndag gästar de Fasching i Stockholm.


    

TWIST - Klas Östergren

Som oftast med Klas Östergren, så är det en stor läsfest han bjuder på. Det är en smittande läsglädje, som är full med infall av alla de slag. En historia som utspelar sig på flera plan och i olika tider. En historia med Twist. En väl vald titel som syftar på väldigt mycket mer än bara dansen.

 
Klas Östergren har varit en favoritförfattare ända sedan tidigt 80-tal då jag liksom många andra blev djupt imponerade av Gentlemen. Då liksom nu har Östergren skrivit en historia som det inte är alldeles lätt att säga vad det är. Det är flera olika genrer insprängda i historien, skröna, folkhemsskildring, kärleksroman och inte så lite thriller a la Le Carré.

Historien tar oss från nutid och femtio år tillbaka. Historiens kretsar kring en kvinna med många namn Anne-Marie eller Anna eller Ami eller Annie som har haft ett förhållanden med flera av bokens romangestalter under olika tider och på olika platser. En riktigt spännande historia med ryska gangsters, stasiagenter, skumma byggherrar och korrumperade kommunalpolitiker och tjänstemän.  

Svek och lögn går som en röd tråd genom historien, skildrat med Östergrens knivskarpa blick för detaljer. Tydliga tidsmarkörer som gör att varje tid och varje skeende känns väldigt autentiskt.

En riktigt bra roman från vår senaste akademiledamot.

Klassiska Jazzskivor

I avdelningen klassiska Jazzskivor har nu turen kommit till en skiva med artisten och altsaxofonisten Art Pepper. Nämligen den väldigt fina plattan Art Pepper meets The Rhytm Section.

Art Pepper föddes 1 september 1925 och dog i hjärnblödning 15 juni 1982.  I hans skakande självbiografi Straight Life som hans tredje fru Laurie nertecknade kan man läsa om hans smärtsamma liv. Hans mor var bara 14 år då hon fick Art med en sjöman. Föräldrarna var gravt alkoholiserade och han skickades därför till sin farmor. Han visade tidigt stort intresse för musik, började spela klarinett vid nio och bytte sedan till altsax vid tretton.

När han var sjutton började han spela professionellt med Benny Carter och sedan med Stan Kenton orkester. Betraktades på 50-talet som den ledande postparker saxofonisten. Tillsammans med Chet Baker, Gerry Mulligan och Shelly Manne brukar Art Pepper förknippas med västkustjazz i motsats till östkustjazz dit artister som Charlie Parker och Dizzy Gillespei räknas. Fast i Art Peppers fall kanske det handlar mer om geografi än om spelstil.

Hans karriär blev upprepade gånger avbruten av missbruk av heroin och flera långvariga fängelsestraff. Men vad som är ganska anmärkningsvärt är att detta inte påverkade kvaliteten på hans inspelningar som höll hög kvalitet under hela hans karriär.

På denna mycket högt värderade platta från 1957 spelar Art med Red Garland, Paul Chambers och Philly Joe Jones, som vid tidpunkten var rytmsektionen i  Miles Davis kvintett.

Skivan är en milstolpe i Art Peppers karriär som var hans tionde inspelning som ledare. Här når han mästerliga höjder med sitt spel.

Dora Bruder - Patrick Modiano

Dora Bruder.

Så var det klart att även Norstedts och Bonnier kommer att ge ut Modiano.  Bonnier ger ut debutromanen  Place de l'Étoile och Bröllopsresa.  Norstedts ger ut De yttre boulevarderna och De dunkla butikernas gata.  Med Elisabeth Grate förlags tre titlar Nätternas gräs, Lilla smycket , Dora Bruder och att förlaget tidigare lägger utgivningen av Horisonten gör att det kommer att finnas 8 titlar av honom i tryck om några veckor.

Jag har tidigare häromåret läst Nattens gräs. Jag återkommer om den längre fram.

I stället kommer här lite om Dora Bruder som jag läste för några dagar sedan.

Liksom flera andra av Modianos verk är den exemplariskt kort till omfånget. På endast 119 sidor berättar Modiano historien om hur han en dag 1988 ser en tidningsnotis från en kvällstidning från 1941 om en saknad 15-årig flicka, Dora Bruder. 

Modiano som är något av  "glömskans arkeolog" utforska här liksom i flera andra av sina romaner det förflutna och då främst tiden under den nazistiska ockupationen.

Modiano kan inte släppa tanken på den unga judiska flickans försvinnande. Under åtta år ägnar författaren,  som är identisk med Modiano själv, sin tid med att lägga ett pussel av insamlad data.

Med en kommissaries blick undersöker han flickans öde från den dagen då tidningsnotisen i France-Soir från 31 december 1941 om hennes efterlysning publicerades.

"Paris

Vi söker en ung flicka, Dora Bruder, 15 år, 1,55m, ovalt ansikte, gråbruna ögon, grå kappa, vinröd jumper, mörkblå kjol och hatt, bruna snörskor. Upplysning kan lämnas till monsieur och madame Bruder, Boulevard Ornano 41 Paris. "

Under kartläggandet av hennes liv  får veta bakgrunden till tidningsnotisen. Hon hade rymt från den internatklosterskola  där hon bodde. Hon var aldrig registrerad som judinna, då hennes far hade struntat i detta.  Sedan dyker hon upp då hon arresteras, kanske för att hon ingen judestjärna bar.

Hon förhörs och skickas till uppsamlingslägret Drancy där hon återförenas hon med sin far. Så småningom skickas hon den 18:e spetember 1942 tillsammans med sin far till Auschwitz.

Handlingen berättas långsamt, sakligt  och repeterande för att vi inte ska missa någon liten detalj i flickans öde.

Modiano studera alla tänkbara källor, tidningar, brev, myndighetsdokument och fotografier. Han söker även upp personer som känt Dora och hennes familj.

Det är en djupt skakande berättelse som handlar om att vi inte ska glömma. Utan för alltid komma ihåg , inte bara Dora Bruder utan också alla de namnlösa som drabbades av nazisternas övergrepp.   

Nobelpriset i Litteratur 2014.

                                                                GRATTIS!

Patrick Modiano 

Årets Nobelpristagare i litteratur är fransmannen Patrick Modiano. Svenska Akademiens motivering lyder: "För den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld".


Det mest överraskande med dagens tillkännagivande av Nobelpriset i litteratur var nog att det var en fransman redan igen. Det var inte mer än åtta år sedan sist, då Le Clézio fick det. Och lustigt nog är det samma förlag som ger ut även årets pristagare, nämligen Elisabeth Grate Bokförlag, vilket också är värt ett grattis.

Han finns rikligt representerad på svenska. Nu är det som alltid med nobelpristagare att även om böcker finns i tryck, så är det små upplagor som fort tar slut. Tre av hans titlar fanns i tryck på ovannämnda förlag. Nu kommer de tilltryck av dessa. Sen får vi se med hans lite äldre titlar. Norstedts gav ut honom på 70 och 80-talet. Även Bonniers har gett ut honom. Sedan var det lite roligt att förlaget Daidalos precis utkommit med en bok om honom.

Om det här är nobelprisklass är inte jag rätt person att bedöma. Har bara läst Nätternas gräs och den var mer än bra. Vad jag däremot kan bedöma är att det var ett mycket bra val sett till bokhandelns perspektiv. Är övertygad om att han har potential att sälja bra.

Reseberättelse från Bokhandelsskolans studieresa till Budapest 2-5 oktober 2014.

Äntligen var det då dags att återse Budapest som jag första gången besökte 1989 och återvände till 1991. Redan vid mitt första besök blev jag väldigt betagen i denna stad med sin megalomani. Här är allt så otroligt storslaget och väldigt vackert. 

Från mitt fösta besök i staden 1989.

Budapest  består av stadshalvorna Buda och Pest, väster respektive öster om floden Donau. 

Strax utanför Óbuda (gamla Buda) finns än idag spåren av en romersk stad stad från 100-talet, vid namn Aquincum, huvudstad i provinsen Pannonia. Staden erövrades av hunnerna år 409, och styrdes senare av goter, langobarder och avarer. Ungrarna anlände runt år 900 och år 1000 kröntes Stefan I till kung av påven. Bela IV byggde en ny huvudstad efter mongolernas invasion av Buda söder om Óbuda. Den 1 januari 1873 förenades staden med Buda och Pest till en enda stad, innan dess var de tre skilda städer. Därmed bildades Budapest.

Här följer en reseberättelse som kanske kan inspirera någon till att besöka denna mycket vackra stad. 

Dag 1. 

Alla i gruppen möttes på Kastrup en stund innan planet skulle avgå 10.05. Då hade flera i gruppen kommit med anslutningsflyg från Stockholm och Göteborg. Det var en lugn och behaglig flygtur ner. Landade på Liszt Ferenc flygplatsen i Budapest  11.50 och en stund senare var vi alla samlade vid vår minibuss. Där tog det dock lite tid innan vi kom iväg, då vår chaufför hade parkerat fel enligt två nitiska poliser. En långsam bötesprocedur gjorde att vi blev en tjugo minuter sena till frihetsbron som var den plats där vår guide Lisa väntade. 

Lisa pratade perfekt svenska och var mycket påläst. Från flygplatsen hade vi sett en del av Pest sidan, och nu gick färden över bron till Buda sidan.  Lisa berättade kunnigt om all vi såg, frihetsstatyn, hotell Gellért, Gellértberget, Gellértmonumentet, det kungliga slottet som är nationalgalleri  och så stannade bussen en bit från fiskarbastionen. 

På väg över till Buda. Foto Jesper Ekdahl.

Mátyáskyrkan, Foto Jesper Ekdahl.

             Vi promenerade till  Mátyáskyrkan och området runt fiskarbastionen.

S:t Stefan

25 år senare. (se bild överst) Parlamentet i bakgrunden. 

Fiskarbastionen

Tog oss sedan nerför berget via en bred trappa till bussen som väntade för transport till restaurangen där vi skulle äta lunch.

En utsökt komponerad tre rätters lunch på Restaurant Aranyszarvas intogs under trevliga och gemytliga former.

Vår färd gick sedan  genom slottskullen via buda tunneln över kedjebron till pest sidan. 

Kedjebron. Foto Jesper Ekdahl.

Där vi körde läng med Andrássy boulevarden  passerade S:t  Stefansbasilikan, Operan, Alexandra, Franz Liszt minnesmuseum , Kodály Körönd,  hjältarnas torg och vidare genom parken.

Operan. Foto Jesper Ekdahl. 

Hjältarnas torg. Foto Jesper Ekdahl. 

Efter denna innehållsrika  guidning kom vi till hotellet och där checkade vi in och skildes från vår guide Lisa. Henne träffar vi åter imorgon. Efter en timme på rummet var vi några som samlades i receptionen. Efter att vi pratat oss samman styrde vi stegen till Café New York där vi fördrev lite tid i den magnifika miljön. Vi vandrade sedan vidare längs Rakóczi ut till Donau, där vi njöt av den häpnadsväckande utsikten. Den vackra upplysta Buda sidan med frihetsstatyn, slottet och alla broarna. Vi var nu alla lite hungriga och satte oss på Vaci ut i kvarteret Bel Város, där vi  intog gulasch nersköljt med öl.  Sedan var det dags att gå hem och lägga huvudet på kudden.

Dag 2. Efter frukosten sågs vi i receptionen klockan 9.45 där vi åter träffade vår guide. Vi fick ett dagskort till kollektivtrafiken och vi tog spårvagn till Alexandra bokcafé. Här tillbringade vi en timme på caféet, beläget på  andra våningen i denna underbara bokhandel. Ett vackrare café är svårt att finna. Vi intog kaffe och bakelser i denna enastående och magnifika atmosfär. Köpte en bok med dikter av Sandor Petöfi på engelska och tröjor till barnen.

Bara några meter från Alexandra låg nästa bokhandel.  Författarnas bokhandel är en ganska liten men mycket  trevlig bokhandel. Här fick vi en visning av en av de anställda. Hon berättade om bokhandeln och om bokbranschen i Ungern och svarade på våra frågor. Det var ett mycket givande besök. 

Vi fortsatte vår exposé i böckernas värld till vårt nästa mål som var det fantastiska biblioteket Ervin Szabóbiblioteket. En del av biblioteket är inrymt i det ståtliga Wenckheim palatset. Palatset byggdes 1887 i nybarockstil. Biblioteket består av denna magnifika byggnad, men även av två andra byggnader. Vi fick en lysande och informativ timmes guidning av en trevlig  bibliotekarie.

Vi åkte sedan tunnelbana och spårvagn till saluhallen där vi åt lunch bestående av traditionella ungerska specialiteter.  I en härlig folklig miljö med underhållande zigenarmusik intog vi lunchen. Jag bröt sedan upp för att själv promenera till slottet. Väl där såg jag en tillfällig utställning med flera av de ledande surrealisterna och dadaisterna. En otroligt fin utställning.

Mycket fin utställning. 

Nationalgalleriet i Kungliga slottet. Foto Jesper Ekdahl

Efter det fick jag lite bråttom tillbaka till hotellet, då vi skulle samlas 18.30. Vi sågs alla i receptionen och åkte sedan buss tre stationer till Ferenciek tere. Runt hörnet på Kárlyi Mihály uta  uppenbarades ännu ett otroligt vackert hus. Där restaurang Central Kávéhaz är inrymd. Vi fick ett eget stort bord i en lite avskild sektion med ett stort porträtt av Endre Ady på väggen. Det är en väldigt vacker restaurang, med mycket patina. Här intog i stort sett alla en trerätters meny som var och en komponerade på sitt eget sätt. Efteråt var de lite varierande omdömen om maten beroende på vad man hade valt. Blev sittande länge här, ända till stängning klockan elva. Några hade då redan brutit upp, men vi som var kvar vandrade till bussen. Åkte till Blaha Lujz tér där vi innan vi vandrade hem till hotellet  tog en sväng förbi Café New York, som tyvärr just skulle stänga.

     

Dag 3. Elsa, Gunnel, Lena, Ann och jag begav oss till synagogan efter frukost.  Ett stilla regn kantade vår färd dit. Vi kom inte in i synagogan då det var Jom Kippur. Vi fick betrakta Europas  största synagoga på håll. Vi kunde också på baksidan betrakta Raul Wallenberg monumentet.

Jag  och Elsa vandrade vidare, då de andra skulle gå för att shoppa. Vi promenerade längs med Andrássy, där vi hade kört med  bussen på torsdagen och där vi hade besökt boklådor på fredagen. Gick förbi Franz Liszt museet, men hade inte tid att gå in. Vidare förbi Kodály Körönd med sina fyra frihetshjältar.

Miklós Zrínyi 

Vidare till ännu fler hjältar på Hjältarnas torg. Nu var det dags äta lunch, vilket vi gjorde på restaurang  Gundels bakficka. Det blev öl och Gulasch.

Hjältarnas torg (1896)

Mücsarnok (konstmarknaden 1895)

Restaurang Gundels bakficka. 

Vi  vandrade runt en stund till i parken innan det var dags att möta upp alla andra framför Széchenyi badets huvudentré klockan 14.00.

Széchenyibadet 1913

Här fick vi alla var sin handduk och ett färgat plastband som såg ut som en klocka. Detta band gick till ett förvaringsskåp där man kunde låsa in sina saker. Sedan var det dags att bada. De flesta av oss tillbringade två timmar i denna fantastiska badanläggning. Framför allt då i den 34 gradigt tempererade utomhusbassängen.  Det var underbara timmar och efteråt  var vi alla behagligt trötta i våra kroppar. Några av oss dröjde oss kvar i parken på restaurang Robinson, där vi tog något att dricka innan vi fortsatte med tunnelbanan till Oktagon. Här bytte vi till spårvagn till Blaha.
Blev en kort stund på rummet innan det var samling i receptionen 18.30.  

Vi åkte tunnelbana till Deak Ferenc tér där vi promenerade  till kvällens restaurang Elsö Pesti Réteshaz på Octóber 6 utca. Kvällens restaurang var en förtjusande bekantskap. Otroligt vacker lokal och enastående mat. Även denna kväll var det svårt att bryta upp. Några av oss blev sittande till stängning.

Dag 4. Efter frukost hade vi en samling och ett informellt möte som handlade om bokhandelsskolans framtid.

Vi hade sedan några timmar att fördriva innan bussen klockan 13.30 skulle hämta upp oss på hotellet. Några av oss tog bussen till Ferenciek tere och promenerade till Vörösmarty ter. Vi kikade in på  Gerbard, men bestämde oss för att äta lunch någon annanstans. Efter lunch blev det tunnelbana tillbaka till hotellet. Där hämtade vi våra väskor och strax därefter kom bussen. Efter en halvtimmes färd var vi på flygplatsen.

Hej då Budapest! Det blir fler besök, var så säker!   

Parlamentsbyggnaden invigd 1902. 

Frihetsbron (1896)

Endre Ady (1877-1919) Poet. Foto Jesper Ekdahl

Här några bilder till.